Balticsea 2020

Påverkan för en bättre fiskeripolitik i Europa

Besluten som styr fisket i Östersjön fattas på EU-nivå. Fiskepolitiken har dock inte kunnat vända den negativa trend som råder för många fiskebestånd inom EU. EU-kommissionens analys konstaterar att EU:s fiske lider av överfiske, överdimensionerade fiskeflottor, stora subventioner och svag ekonomisk återhämtningsförmåga. År 2010 inledde EU arbetet med att reformera fiskeripolitiken. BalticSea2020 startade då ett program, Common Fisheries Policy Reform Program, CFP Reform Programmet, som arbetar för att den nya regleringen skall ta hänsyn till förvaltningen av hela ekosystemet och att fiske ska vara en del av den marina miljöförvaltningen. Det i sin tur och leder till ett hållbart och långsiktigt lönsamt fiske. Den nya CFPn ska vara klar i januari 2013.

Målsättning
BalticSea2020 anser att en huvudsaklig brist i politiken är att haven inte förvaltas som en helhet. En god havsmiljö är en förutsättning för att det ska finnas fisk i havet, samtidigt är fisken viktig för miljön. Om miljön inte kan upprätthålla produktionen av fisk så omöjliggörs fiskets ekonomiska bärighet helt och hållet. Det gör att sociala och ekonomiska överväganden blir sekundära. Det är därför helt centralt att fisket förvaltas enligt ekosystemansatsen på ett sätt som ger långsiktigt hållbara fångster utan oacceptabla ekologiska effekter. Detta är huvudbudskapet i BalticSea2020s CFP Reform Program.

Eftersom alla havsområden har olika förutsättningar bör besluten och förvaltningen också anpassas därefter. Det innebär att tillämpningen av lagar och regler bör diskuteras fram på regional nivå för att ge utrymme för varje regions specifika förutsättningar. Om denna typ av regionalisering genomförs flyttas beslutsförfarandet närmare dem som påverkas av besluten, vilket bidrar till ökad dialog, medbestämmande och förståelse från näringen, myndigheter och samhället i stort.

BalticSea2020 anser att EU:s fiskepolitik ska bidra till att:

• Fisket styrs utifrån Östersjöns miljö och dess behov, inte utifrån ekonomiska intressen.
• Fiskbestånden stärks och därmed ökar sin motståndskraft mot fisket och andra miljöstörningar.
• Ekosystemansatsen genomsyrar fiskeriförvaltningen i regionen.
• Östersjön fungerar som ett pilotområde och har inrättat ett regionaliserat förvaltningssystem för att stärka ansvarsskyldighet och delaktighet på regional nivå.
• Globala kvalitetsmärkningar som MSC (Marina Stewardship Council) är avgörande för att säkerställa spårbarhet och öka värdet av fisken.
• Subventionerna till fisket avvecklas successivt.
• Ett förbud mot alla former av utkast av fisk i Östersjön införs.