Balticsea 2020

Diken och dikesfilter som fosforfälla i jordbruket

Projektet är uppdelat i två faser. I Fas I konstaterades att upp till 60 procent av fosfor som läcker från jordbruksmark och transporteras i diken kan fångas i dikesfilter och dikesdammar. I fullskaleförsök på tre fältstationer i södra Sverige har kalkbaserade filter utvärderats i mätningar som pågått två år med god förmåga att binda fosfor. Resultaten visar att filtren tar upp cirka 40-45 procent av fosforn och att de fortfarande fungerar väl efter den här tiden. Om filtren kombineras med dammar fångas ytterligare 15-20 procent av fosforn. Filtren fångar framför allt fosfatfosfor som är lätt tillgängligt för växter och alger.

Studien visar också att teknikens kostnadseffektivitet är hög i jämförelse med andra åtgärder i Sverige, till exempel våtmarker och skyddszoner. Dessa tar mer odlingsmark i anspråk och fångar främst partikulärt fosfor som inte är lika tillgängligt för växter och alger.

Under Fas II som påbörjades i slutet av 2011 kommer tekniken att utvärderas och demonstreras i Polen och Baltikum, där jordar och odlingsförhållanden till stor del skiljer sig från de svenska förhållandena. Filtren från Fas I kommer fortsätta att studeras, för att testa deras uthållighet att binda fosfor.

Målsättningen med projektet är att klarlägga den storskaliga tillämpbarheten i Östersjöländerna, och den sammantagna möjliga effekten på utsläppen av fosfor till Östersjön. Kunskapen ska spridas till bönder och myndigheter i regionen.

Här kan du läsa mer om projektet "Diken och dikesfilter som fosforfälla i jordbruket", och ta reda på vad som händer just nu.